En god vän till mig kom med en förfråga ,medan hon väntade sitt andra barn, om jag kunde tänka mig att sy barnets dopklänning. Ett fantastiskt erbjudande, som samtidigt gav mig fjärilar i magen. Det är ett stort projekt att genomföra, lite prestationsångest. Man vill ju att allt ska bli perfekt.
Några veckor innan dopet satte vi oss för att gå igenom hur klänningen skulle se ut. Att förmedla en skapelse som bara finns i huvudet är inte lätt. När sömmerskan, i detta fallet jag, dessutom vill ha en skiss på hur det ska se ut förstår jag att det är ännu svårare. Min vän gav mig dock denna bild, tillsammans med ett möster som dock saknade krage, ett fantastiskt linnetyg, tråd, spets, knappar och sidenband.
3 kommentarer:
Jag hoppas att min vän inte misstycker att jag publicerat hennes skiss!
Ja du Ullis. Att klänningen blev så vacker trots skissen. Helt otroligt och jag är så nöjd ska du veta. Kram
Tack! Jag gör det gärna igen!
Skicka en kommentar